Vikten av att skapa ett positivt förhållningssätt till läsning

den 9 mars 2019
En fältstudie gjord av Bo Sundblad f.d universitetslektor i pedagogik vid Stockholms Universitet med hjäp av Ugglo och Björknäs förskolor Nacka kommun

Det som direkt utmärker Björknäs förskolor i Nacka kommun är den tydliga närvaron av böcker. Bokhyllor i korridorer och bokställ i alla rum och Ugglo på förskolornas alla läsplattor och skärmar. I samtalet med förskolechefen Elisabet Wahlström står barnböcker, sagor och högläsning högst på dagordningen. Den medvetna användningen av skriftspråket, med ambitionen att låta boken och texten bli en självklar del av vardagen redan för de yngsta (ett-tvååringarna), har sin bakgrund i förskolechefens bakgrund som mellanstadielärare och läsningens betydelse för skolframgång.

Var man än rör sig i dessa förskolor är barnboken och skriftspråket mycket mer närvarande än i en ordinär förskola i Sverige. Man utnyttjar en oftast omedveten enkel princip. Det som vuxna är intresserade av/är fokuserade på, intresserar barnen.

Medvetna och stabila rutiner i alla barngrupper. Att samlas kring högläsning, boken eller samtal om boken sker minst en gång per dag. Vidare t ex en bok skall läsas bearbetas minst 6 gånger.

"Att ge förskolebarn via skärm tillgång till högkvalitativa svenska barnböcker och ge dem möjligheten att tycka om dem är en kulturgärning som bör mötas med respekt"

Det skrivna språket och barnböckerna är närvarande i huvudsak i två medier. På papper oftast i barnböcker och på bildskärmar av samma storlek som i de flesta hem idag. I all tillämpning jag såg var surfplattan lärarens verktyg för att styra den stora skärmen. Att ge förskolebarn via skärm tillgång till högkvalitativa svenska barnböcker och ge dem möjligheten att tycka om dem är en kulturgärning som bör mötas med respekt. Efter att förskolechefen satt mig in i hur Björknäs förskolor arbetar och i vad som är deras målsättning tar hon med mig runt till en grupp 2-åringar, en grupp 3-åringar samt en grupp 5-åringar.

2 åringarna: Många förskolebarn är redan ”skärmvana”. En del har intresserat sig för vad som händer på en skärm, surfplatta eller smartphone från ca 5 mån (t ex Babblarna). Att värdera, t ex moralisera över detta är enligt min mening helt ointressant. Det är en existerade del av vår kultur idag. Den kultur barn i vårt land växer upp i. Med stor sannolikhet kommer det förbli så över oförutsägbar framtid. Att en 1-åring spontant avbryter det den gör och börjar titta på en skärm som aktiveras i deras förskolemiljö är en följd av att barnet vuxit upp i denna kultur. Om det som sker på skärmen intresserar barnet fortsätter barnet att förbluffande länge och intresserat titta på skärmen och med en förvånande koncentration.

I t ex förskolan finns det nog inget alternativ än att så konstruktivt som möjligt förhålla sig till denna del av vår kultur. Hur kan vi använda oss av det jag kallar för skärmvana. Det är detta som nu sker i denna grupp av 2-åringar. Pedagogen fångar deras intresse med hjälp av skärmen och hjälper dom att ignorera den nya besökaren med innehållet en Totte-bok. Både bilderna och den fantastiska inlevelsen från skådespelaren som har läst in boken i Ugglo fångar barnens uppmärksamhet.

"Både bilderna och den fantastiska inlevelsen från skådespelaren som har läst in boken i Ugglo fångar barnens uppmärksamhet"

Man samlas snabbt i en gemenskap kring denna viktiga del av vår skriftspråkskultur, barnboken. Det är en klassisk högläsningsstund med skillnaden att boken och dess text visas på skärmen. Att ibland stänga av ljudet och låta pedagogen själv läsa boken ur mitt perspektiv som läsforskare i vissa fall att föredra då hen synligt för barnen visar det kulturella verktyget läsning och den speciella varianten högläsning. Att bygga upp en övergripande ide om vad en läsare gör när den läser och därigenom så småningom en övergripande ide om vad läsning är blir snart av stor betydelse för barnet. Det handlar om innehåll, det handlar om budskap, det handlar om något barn tycker om.

Allt tyder på att boken som visas på skärmen och pedagogen läser är väl vald. Tecknet ”indikatorn” på att det är rätt bok på skärmen är alla fortsätter att titta och fokusera, de hänger med. Varför det fungerar är egentligen av mindre intresse.

Vi vet dock via forskningen kring denna åldersgrupp att det är nästan omöjligt disciplinera (tvinga) västerländska 2–3 åringar till att sitta still och fokuserat titta på en skärm om det som visas på skärmen inte intresserar dem.

Mycket tyder på att barnen antagligen kan identifiera sig med Totte. Indikatorn är igen att de fortsätter att intressera sig. Fokuseringen på skärmen och högläsningen pausas bara kort av att något av barnen kort har behov av ”kolla in kamraten bredvid (vi är ju födda sociala). Eller när pedagogen kommenterar det som sker i berättelsen eller på bilden. Men det är snarare ett kort skifte av fokus. Ibland var det också initierat av en fråga eller kommentar från något av barnen. Lässtunden fortsätter i ca 30 min med fullt fokus hos alla barnen. Det är mycket lång tid när det gäller 2 åringar. Det kan tolkas som att boken är välfungerande barnbok för dessa 2 åringar. En väl fugerande berättelse, antagligen möjlig att känna igen sig i, möjlig att identifiera sig med. Ett språkbruk och ordval som fungerar väl i förhållande till var de befinner sig i sin talspråksutveckling. Samspelet mellan bild och text (berättelse) och ljud fungerar väl.

 

3 åringarna: “Valen Valdemar” i Ugglo tas fram för andra gången. Skärmvanan bidrar till att det är lätt att komma igång. Läraren har i huvudsak fokus på bilderna som är av mycket hög kvalitet. Samtalet om bilderna kom att ta upp begrepp som upp, ner, bakom, stor liten samt benämning av det som finns på bilderna.

Det som dominerar situationen är den goda gemenskapen och samtalet kring en text. Man bygger upp en god relation till boken och därigenom en positiv inställning böcker och skriftspråk. Det är en gammal tradition i svensk skola att den bild och skrift som skall användas när skolan ger barnet förutsättningarna bygga upp sin läsförmåga skall var det bästa landets konstnärer kan erbjuda. De skolplanscher som inte ens dagens mor och farföräldrar kommer ihåg gjordes av landets då bästa konstnärer. Läseboken i folkskolans första år, som fortfarande används i många franska skolor, skrivs naturligtvis av den första kvinnliga Nobelpristagaren i litteratur, Selma Lagerlöv. Svenska barnböcker är av mycket hög internationell kvalitet. Att dessa skall lägga grunden för barnets läsutveckling är en mycket logisk tanke.

 

5 åringarna: I samtalet med gruppen framkom att alla har tillgång till Ugglo hemma. Hur det används hemma vet jag ej. Det kan vara individuellt eller gemensamt.

Barnen fick välja mellan två böcker valet såg ut att styras av grupptryck. Hade kanske varit klokare om läraren väljer utifrån vad som rör sig i gruppen. Boken de väljer har de gått igenom tidigare. Temat i texten var om det finns kill- och tjejtröjor.

Läraren föredrog i detta fall inläsningen i Ugglo framför att läsa själv. I samband med högläsningen är skärmen en stor fördel.

När man är klar med texten söker läraren föra in de mycket abstrakta metaforerna cowboyen och spågumman. Mycket tyder på att 5-åringarna inte förstår de abstrakta metaforerna (även i skolan visade det sig att varken elever på L o M eller deras föräldrar förstår det abstrakta metaforerna).

Hade nog varit bättre att använda ett konkretare språk. T ex vad ”Vad det handlade om?” eller ”Hur tror ni att det blev sedan?” eller ”Hur tror ni pappan tänkte?”. Efter ca 20 min börjar det krypa i kroppen på gruppen och de börja åla runt. Lässtunden är avslutad. Högläsningen var en positiv upplevelse för gruppen.

Allmänna reflektioner kring barnböcker i förskolan

Att bygga upp hela förskolans innehåll kring böcker ger alla barn som fått vara på dessa förskolor positivt förhållningssätt och erfarenhet till läsning och skrivet språk.

"Att tycka om böcker och läsning (så småningom även skrivandet) är avgörande för att barnet skall kunna trivas i den skriftspråksbaserade verksamhet vi kallar skola"

I ansvaret att bygga upp en funktionell läsning och en välfungerade användning och erfarenhet av skriftspråk i många länder är enigheten stor kring att det viktigaste en förälder kan göra att läsa högt för sina barn. Att tycka om böcker och läsning (så småningom även skrivandet) är avgörande för att barnet skall kunna trivas i den skriftspråksbaserade verksamhet vi kallar skola. Att ha en positiv relation till skriven text är en av de vitalaste hörnstenarna.

Det är så viktigt att förskolan ger barnet en stabil grund att stå på kan det vara av värde att man lär sig att på ett enkelt sätt lär sig att se tecknen, indikatorerna, på att man lyckas och kanske blir bättre och bättre på att ge barnen det de behöver.

Om man är inställd på att få med sig alla barn in i att tycka om högläsning vilket inte är en självklarhet. Det kan det t o m vara ansvarsfullt att använda sig av enkla okomplicerade noteringar. Om lille Albin inte är med i högläsningen av en bok (titta, lyssnar och är intresserad) kan det var bra för honom att alla vuxna i förskolan anstränger sig gemensamt för att få med honom. Det förutsätter att alla vet om hans behov. och Detta är ingen stor sak men viktig för Albin.

Tycka om att bli läst för

Tycker inte alla om att bli lästa för? Nej. Några har ingen erfarenhet av det. Någon får inte ro. Någon är mer fokuserad på samspelet med de andra barnen osv. I skolans händer det idag för ofta att hela klasser är så ovana att lyssna till en högläsning att det inte gå att läsa högt för dem.

Att det går att fånga upp dem med en barnbok med dess bilder och text på en skärm är en första indikator att hålla kolla på. De kan be om att bli lästa för. De kan fråga om bilder och ord. De kan fundera kring innehållet i berättelsen: De visar då upp en omedveten insikt i att med bilderna och texten har stoppat in berättelsen i boken. Detta är egentligen stort. Vilken uppfinning. Att förstå sig på den är stort.

 

Av Bo Sundblad, f.d universitetslektor i Pedagogik, Ugglo och Björknäs förskolor i Nacka kommun

Prenumerera på Ugglos nyhetsbrev
arrow&v
google-play-download-se.png

Ugglo Utbildning AB

org. nr. 559123-5477

Renstiernas gata 25

116 31 Stockholm

073-069 44 46

© 2017-2019 Ugglo Utbildning AB